Hejsan!
Nu har jag kommit tillbaka från Brommagården och känslorna är blandade. De 11 dagarna har varit helt fantastiska och det finns inte ord till hur tacksam jag är för alla söta nya vänner jag fått. Tack till alla ledare också som betytt mer för alla än de själva förstår tror jag.
Trots att vi gjort så mycket kan jag faktiskt inte komma på vad jag ska skriva. Det finns så mycket att berätta så att det inte finns någon början. Ärligt talat tycker jag att det känns lite sorgligt. Jag har nog inte riktigt fattat ännu att jag aldrig kommer att uppleva samma sak igen. Att konfirmera mig är nog ett av det bästa val jag gjort och jag har inte bara lärt mig saker om gud, utan jag har även växt som person. När man sitter på stranden och har andakt och brasa är det så lätt att bara släppa allt och leva. Det var fantastiskt.
Gårdagen var en av de kortaste dagarna i mitt liv. Helst skulle jag nog vilja vara kvar på Brommagården några dagar till, men toaletten kallade, så det är skönt att vara hemma.
Dock kommer jag aldrig glömma Brommagården som alltid kommer att ha en liten plats i mitt hjärta.
Nej, nu skriver jag inte mer, för nu håller jag på att börja gråta snart.
Kram ♥