Hejsan! Anna har ju redan skrivit om skolavslutningen och jag kan inget annat öän att hålla med. Kommer att sakna att se alla glada personer och gå genom dom där koridorerna igen, jag kommer tom sakna skolmaten. Det känns konstigt att tänka att vi aldrig mer kommer att gå tillsammans. Det blev många tårar när vi sa hejdå och sorry killar om ni fick smink på er, var glada att jag hade vattenfast mascara;P tack till Anna, Julia, Amanda, Carro, Jossi, Liz, Bella, jempa, Hanna A, Hanna P, Moa, Meltem, Mursal, Love, Harry, Patrik W, Patrik H, Axel, Omid, Örn, Wille (elr Lars), Martin, Albert(o), Stefan, Mattihas, Yosef och såklart Anders för dom här underbara 4 åren på Södra! utan er hade skolan varit tråkigt!

jag vet att den här bilden är utjatad men den passar perfekt för att beskriva 9D. galna, bjuder på sig själva och helt enkelt bäst!
/J

Tänk vad fort tiden gick. Fyra år har bara susat förbi och så plötsligt är allt det goda över. Och som vanligt så slutar det alltid på topp. Jag pratar om skolavslutningen, som ärligt talat var det konstigaste jag varit med om. Samtidigt som jag gapskrattade så störtgrät jag, kramade folk hit och dit och nu sitter jag hemma. Vi har sommarlov, det är ingen vanlig helg. Vi slutar nian och underbara 9D är inte längre ett presens utan ett imperfekt.
Jag minns allra första dagen jag mötte klassen. 12 år var jag.
Vi elever från Norra Ängby skola satt under ett stort träd i skuggan blyga och förväntansfulla. Vid cykelställen satt alla Södra Ängby elever och glodde på oss. Och då menar jag verkligen att de glodde, precis som om de aldrig sett en 12åring på dryga 150 cm förut. Vi delades in klassvis och som vanligt så var det någon som kommenterade att Carolina och Johanna VERKLIGEN INTE såg ut som tvillingar. Ingen av våra mentorer var där, Anders hade problem med någon visdomstand och var på operation om jag inte minns helt fel. Så istället möttes vi av Inger Adriansson som fick bokstavligt talat släpa oss bort till en person vi inte kände för att vi skulle få träffa nya människor. Själv hamnade jag näst längst bak i klassrummet på fönstersidan bredvid min då nya klasskamrat Patrik W. Vi skulle rita av varandra utan att titta. Jag tog det såklart fullt seriöst, till skillnad från Patrik som efter någon minut gav upp och ritade mig så att jag mer såg ut som en kille än en tjej. Jag hade ingen aning om hur man stavade Backyard babies som var Patriks favoritgrupp. Jag minns också att jag blev helt förskräckt när jag hörde Mursal viska "fuck you" när Inger inte hörde på och att Jennifer tjuvkikade när hon skulle rita av Rana (tror att hon hette så). Jag minns också att jag var orolig över att jag skulle komma försent till varenda lektion tack vare att jag inte hittade salarna och att det borde tryckas kartor över alla klassrum. Detta var mitt första minne av klass 9D och fyfan va med saker vi har hunnit göra sen dess. Det går helt enkelt inte att hitta en bättre klass än denhär. Jag är så himla glad över att dehär minnet bara är ett av alla tusen minnen som jag fått dela med er och fyfan vad hemskt det är att skriva att jag aldrig kommer att komma tillbaka till sal A245 och veta att där väntar en klass som är värd mer än guld. Anna 

Har inte bloggat sen 14 april (som anna så glatt skrev). Har inte haft något kul att skriva om och det har jag väl inte nu heller men jag skriver ändå. Har inbillat mej en sak som jag går runt och funderar på om den är sann eller inte. Personer har sagt det förut men jag har alltid tagit det på skoj och aldrig trott på det förän ett par veckor sen. vissa saker säger att det är sant men min osäkra hjärna säger att det inte är det. kan inte skriva det här för då kommer alla veta vad jag snackar om och det vill jag inte (just nu iallafall). Jag blir så förvirrad:( Jag vet inte hur jag ska vara och när jag försöker blir allt fel och pinsamt. Varför kan inte bara det inte bara stå sant eller falskt nästa gång jag ser det?? varför kan inget vara enkelt? Fan va allt ska vara krångligt:(
(Om jag skriver konstiga saker framöver så är det för att jag har blivit galen)

"cause there is no guarentee, that this life is easy" 
/J

...Att jag är en av de mest otekniska människor på detta runda klot efter att ha slagit felaktigt lösenord 10 gånger och sedan insett att jag hade klickat på den lilla irriterande knappen caps lock.
...Att min lillebror pratar innan han tänker. Inget negativt dock. Man ska ju skratta 100 gånger om dagen om man vill leva länge, så jag får väl tacka honom när jag blir gammal.
...Att packa i x antal timmar tillsammans med sin kära moder inte är att rekommendera.
...Att jag är sämst på att packa inför kalla Polenresor.
...Att jag fått en kändis crush på Robert Pattinson, trots att lovat mig själv att inte få det.
...Att jag är hudkrämsnarkoman.

Anna

Varför säger vissa personer saker och tänker sen när det redan är försent? varför kan man inte använda den där saken man har mellan öronen innnan man säger något som kanske sårar någon annan? Det kan ju inte vara så jätte mycket begärt, eller? Ibland är det bättre att bara vara tyst, le och nicka istället för att prata. Jag önskar att jag ibland bara hade varit tyst istället för att låta munnen gå. Man kan inte ta tillbaka något man har sagt, man kan säga förlåt men det gör inte att det man har sagt försvinner. Det är ett av mina nyårslöften: tänk först, prata sen.

Herregud!
Dansbandskampen alltså (så heter det väl?). Vilket jäkla program!
Det enda det handlar om är folk som gör allt för att få någon sorts framgång i livet.
Men ärligt? Av alla musikstilar? Det finns ju typ tusen miljarder. Allt från rock till powerbalader och så väljer man DANSBAND? Nej, jag förstår det inte. Jag skäms över att vara svensk! Pinsamt!
Och dendär juryn. Haha, typ wannabe idoljuryn. Det är ju typ som lilla melodifestivalen eller något?! Om något var kasst så ska man väl få veta att det var kasst? Då ska inte två personer säga "jaa...det var underhållning och dansband är underhållning" bara för att dessa patetiska människor som ställer upp ska känna sig i alla fall liite duktiga och få en klapp på axeln. Nä, fyfan alltså.
Jag hoppas INNERLIGT att detta är ett program som vi kopierat från typ USA eller nåt. Detta kan inte vara tillverkat av en svensk hjärna? Svenskar är ju smarta!
Och publiken som står och viftar med sina såkallade plakat? Halllåååå? Jag säger bara välkommen till 2000-talet, har ni sovit de senaste hundra åren?
Bort med dansbandskampen och in med nåt annat roligt program istället!
Ja, min åsikt i alla fall, har ni själva plågat era ögon någon gång genom att se det? Vad tycker ni?

BLÄÄÄ!

Aaah!
Gud! Jag dör! Medan många kända bloggare satsar på att äta minimalt med mat så blir jag hungrig två timmar efter att jag ätit middag! Ja, man kan lugnt säga att jag går mot strömmen. Är ständigt sugen på choklad! Haha. Fast ärligt? Bryr jag mig? Inte ett dugg. Tyvärr har vi ingen choklad i skafferiet, men något ska jag i alla fall äta för jag känner ett enormt maaaaatsuuuuuuuggg!!!
Så fuck off alla "jag-ska-bli-smal-som-en-pinne" bloggare och våga äta istället!
Kram Anna

Känner mig nere.
Usch alltså. Det känns som om all min drivkraft blåst bort och kvar står jag här och är inte taggad för något.
Vill bara sova igenom några dagar och sen vakna upp igen och vara fit for fight!
Jag känner mig inte sugen på att blogga, inte plugga, det känns till och med som om jag skiter i mina vänner, men jag vill bara att ni ska veta att det gör jag inte!
Men jag orkar bara inte klistra på dedär fejkade leendet, som alltid måste finnas där. Alltid ska man vara glad. Alltid ska man vara positiv och trevlig. Jag orkar inte!
Ikväll ska jag se idol, sen ska jag fan gå och lägga mig och sova bort denhär dagen. Den här dagen är inte värt något. Bara en i mängden som jag tänker lämna till det förflutna.Slänga i en papperskorg och låta den ryttna bort..

Anna 

Skrev ju att jag började 9.45 ida. När jag och resten suttit utanför slöjden till 10 så gick Bella och Jenni ner till expeditionen och det visade sig att vi inte skulle ha någon slöjd så vi började inte förän 11.50. JÄVLA LÄRARE!! kan dom åtminstonde sätta upp en lapp på dörren så man slipper sitta utanför i en evighet för att sen SJÄLVA kolla om läraren hade tänkt komma!!!!!! Det är väl inte så svårt? Dom är väl skrivkunninga hoppas jag. JÄVLA LÄRARE!! sen om dom hade tänkt komma till lektionen och kommer sent till lektionerna säger dom: "oj, jag glömde papprerna så jag var tvungen att gå upp igen". Jaha, om vi säger att vi glömde böckerna blir det en prick (får man 4 st får man speciallundervisning, töntigt i know!). Sä himla dåligt! Om dom kan komma sent utan att det händer något ska väl vi kunna det också!? Det är väl ingen skillnad? eller? Det är inte vårat fel om vi slutar med IG i alla betyg om lärarna aldrig kommer?? JÄVLA LÄRARE!!!!

(en väldigt sur) Johanna

Visste ni att i 27 skolor har 2400 elever svarat på ett test om de någon gång känt sig retade, mobbade eller utfrysta? Visste ni också att 27% av tjejerna och 23% av killarna svarade JA?
Jag visste inte att det var så allvarligt, det är alltså säkert 1000 pers. Och vad gör vi? Inget. Så nu tänkte jag ägna mig några minuter åt er som någon gång kanske retat, mobbat eller utfryst någon.
Hur står ni ut med att ha gjort något sådant? Hur kan ni leva med att ha sårat någon?! För det är precis vad ni gör! Ni sårar! Ni tror att ni är såå jävla roliga och coola, men ni är fan de mest patetiska av alla. Ni är ju för tusan värre än de värsta fjortisarna som älskar att provicera!
Vad ska ni säga till era barn när de frågar hur ni va i skolan?
- Jo, så här ere, jag var mobbare när jag var lika gammal som du!
Vilken jäkla förebild man är! Varje gång jag ser er skulle jag bara vilja strypa er! Ni borde brännas på bål! Nä, ni förtjänar inte ens det! Så lågt går man när man mobbar nån!
Ni är så pinsamma så att det är tragiskt!
Ni kan bara inte vara stolta över era liv era jävla fegisar.
Men vafan, gör vad ni vill med ert fega liv, jag tänker i alla fall inte bli nån jäkla mobbare! Jag tänker vara en förebild för mina barn om jag nu får några och säga att; du vet att det bara är töntiga idioter som mobbar och så ska du inte bli!
Jag tänker inte leva med att ha gjort någon så illa!
Ni fattar nog inte att det sitter kvar hela livet! Blåmärken försvinner, men ärr i hjärtat försvinner inte. De finns där. För alltid. För evigt. Tills livet tar slut. Och på grund av er blir tyvärr inte vissas liv så långa som dom borde bli.

Anna

Vi blev mobbade i skolan:

Miley Cyrus


Demi Lovato


hayden panettiere

Det är den 21 juli idag och jag har namnsdag. Den ända som har kommit ihåg det är Anna. Tack Anna för att du vet vad jag heter! I LOVE YOU! till resten av familjen: jag är ledsen faktiskt...
Det bevisar att Anna är världens bästa kompis!

(en ledsen) Johanna

Jag har ett dilemma, ska jag har svart eller rosa nagellack. (Snacka om att man inte har något att skriva om man skriver det...) Men det kan vara en viktig fråga, eller? nja, jag tror det blir svart faktiskt, det speglar mitt humör just nu... är lite nere, vrf vet jag inte. Det kanske är för att jag saknar Anna, vem vet. hon har varit borta i snart 3 dagar nu... Hur ska jag överleva hela sommarn utan henne????????????

Anna, KOOOOOOM HEEEEEEM!! jag saknar dej...

Hello!
Jag blir verkligen galen när folk håller på att prata om sin vikt!
På kissies blogg hade hon skrivit om sin vikt och att hon ville gå ner! Fattar inte hur hon kan skriva något sådant.
Jag tror jag blir galen. Vad spelar det egentligen för roll om det står 100 eller 50 på vågen när du väger dig? Huvudsaken är väl ändå att du är nöjd över dig själv, och då ska man inte gå på vikten. Vikten säger absolut ingenting om ens utseende, och visst, jag kanske tänker på min kropp och vikt ibland, men det gör väl alla i detta samhälle vi lever i!
Att man inte ens kan säga att "Jag är nöjd med min kropp", eller "Jag tycker att jag är smal och snygg" utan att folk tittar snett på en är helt patetiskt. Istället säger man att man är tjock och ful, och det måste ju trycka ner självförtroendet något otroligt! Se er själva i spegeln och se det fina i er! Det är helt sjukt att det ska behöva vara såhär, hemskt!

Hejsan!
Ja, för er som såg matchen så vet ni väl precis som jag att blågult förlorade med 1 - 0.
Ett gott tecken på att Zlatan inte är dendär superstar som alla pratar om!
Jag förstår inte alla dessa människor som hela tiden pratar om att Zlatan ska ta oss till guld?
Läste i tidningen att "När Zlatan har bollen händer det". Vad hände när Zlatan hade bollen?! Inte så mycket annat än vad som hände när resten av laget hade bollen.
Så nu har plötsligt de andra spelarna ingen betydelse? Jag tycker ärligt talat att Zlatan inte var någe vidare bra. Han var knappast bland de bästa. Visst, jag kan inte förneka att han är bra, för riktigt bra är han, men jag tycker att alla andra spelare är värda i alla fall lite mer uppmärksamhet,
Som jag sagt flera tusen gånger när pappa och jag bråkat om Zlatan - Vi är ett lag, inte ett Zlatan!

Sorry Zlatan, men dina trix faller inte i min smak!