Vilken dag. Magda Eggens var i skolan och föreläste idag. Hon har skrivit ett flertal böcker och var med i olika koncentrationsläger. Alla satt tysta och lyssnade och det var verkligen otroligt. Det är så sorgligt och ändå kan jag inte drömma om hur hemskt det var. Bara en liten bråkdel.
I slutet aplåderade vi och det var verkligen som på film. Omid säger över klassrummet, "hallå, ställ er upp, visa lite respekt!" och alla nior tittar sig lite omkring. Ställer sig kompisen upp? Kommer folk tycka att man är konstig? Men det slutar i alla fall med att alla står upp och applåderar och jag ljuger om jag säger att mina ögon var torra. Det var en sådan känsla som inte går att förklara. Allt var så fint. Så lyckligt, men ändå så hemskt.
Stor eloge till Magda Eggens som verkligen är en glädjesprudlande människa. Hon såg ändå något gott i allt det hemska. Hon minns fina minnen ur det som egentligen är så fel. Och det är verkligen makt enligt mig.
Anna